”Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer.

Jag har läst boken ” Pojken som kallades Det “och den är skriven av Dave Pelzer år 2002. Boken innehåller 133 sidor, vissa tycker att det kanske är ganska få sidor men jag tycker inte att det spelar någon roll hur många sidor det är, utan det är innehållet och språket som räknas. Berättelsen är en sann historia och huvudpersonen i boken är författaren.

Boken handlar om en pojke som heter Dave och är 9 år gammal, han bor tillsammans med sin mamma, pappa och sina två småbröder. Han älskar sin familj och de har det bra tills något fruktansvärt händer. Daves mamma brukar alltid göra roliga saker med Dave och hans syskon medan deras pappa jobbar. Allt är perfekt.

En dag förvandlas hans mamma till en fruktansvärd person, hon låter inte Dave äta något, sova i hans rum, leka med hans syskon och dessutom slår hon honom. Dave vet inte vad som har hänt, varför slår hon honom? Vad har han gjort? Hans mamma tvingar honom att göra olika sysslor hemma, städa, diska, och laga mat. Dave svälter och orkar knappast gå till skolan, en dag då Dave var otrolig hungrig försökte han sno mat från de andra elevernas matlådor.  Han visste att hans mamma skulle få reda på det genom rektorn, när han kom hem tog hon fram den vassaste kniven och började knivhugga honom på magen. Hon sa till honom att hon inte ville att han skulle existera, hon sa till honom att han inte var en människa och kallade honom Det. Hon försökte göra allt för att döda honom, hon lät honom dricka ammoniak och klor. Dave ville inte ge upp utan fortsatte att kämpa och ville inte se svag ut framför henne, en dag orkade han inte mer. Han fick reda på att hans pappa skulle flytta hemifrån och nu var han rädd att bli ensam med ett monster. Hur skulle detta sluta? Kommer det finnas ett slut?

Jag tyckte att boken var hemsk och sorlig men ändå jätte spännande. Det sorliga med boken var att allt detta har hänt på riktigt, och att det finns vissa barn som blir misshandlade nuförtiden. Egentligen så gjorde inte Dave något fel utan hon lade sin ilska på honom, hon visste inte vad hon skulle göra så hon ville bara göra illa någon och i det här fallet blev det hennes son. När jag började läsa boken så kunde jag inte sluta läsa, man blev fångad. En sak som jag helst skulle vilja veta var om mamman någonsin sa förlåt till sin son och blev frisk tillslut? Pojken som blev utsatt för misshandel gav inte upp utan försökte tro på att någon dag skulle han leva gott. Den här boken handlar för det mesta om hopp och att inte ge upp, tänk att en människa kan förändras otroligt snabbt. Daves mamma var en jätte fin person men sen blev hon sjuk och började misshandla sin egen son. Jag tycker att det mamman gjorde var fel, hur kan man misshandla sitt eget barn?

Av: Ilona