Sukari min vän

Antal sidor: 264

Jag har läst boken Sukari min vän. Det är en roman som är skriven av Ginny Rorby. Originaltiteln på denna bok är Hurt Go Happy och den är utgiven år 2006 i USA. Eftersom att Ginny är uppvuxen i Florida och bodde i Miami så befinner sig huvudpersonen på dessa ställen. Men även andra ställen som i skolan och hemområdet i Fort Bragg som ligger i Kalifornien. Boken utspelar sig år 1991. 

Jag tycker att boken passar för dem som gillar spännande men lyckliga böcker.

Boken handlar om Joey som bor tillsammans med sin mamma, lillebror och hennes mammas sambo. Joey är tretton år och nästan döv. Hon har inte varit döv hela sitt liv så hon kan prata och läsa på läpparna. Men på vissa personer så har hon svårt att läsa läpparna så Joey vill lära sig teckenspråk. Men hennes mamma vill hindra henne från att lära sig det, eftersom att hon inte vill att Joey ska känna att hon har ett handikapp. Men en dag när Joey ska plocka svamp så möter hon en äldre man som heter Charlie, han äger en schimpans som heter Sukari. Det visar sig sedan att både Charlie och Sukari kan teckenspråk. Dem börjar lära Joey teckenspråk och kommunicerar med varandra. Men hennes mamma vill inte gå med på det den här gången heller. När Charlie försvinner så får Joey ansvaret för Sukari, men hennes mamma vill inte att Sukari ska bo hos dem. Och då får Joey problem. 

Om du vill veta hur det går för Joey och Sukari så borde du läsa denna bok.

Joey är en glad tjej som står för vad hon tycker. Hon kan inte släppa saker utan att ha utfört dem. Hon har ett väldigt stort hjärta för djur. Joey gillar även en kille som går i hennes klass.

Sukari är en liten schimpans som älskar russin och att bli kittlad. Hon är en väldig unik schimpans eftersom att hon kan teckenspråk. Sukari är även en skicklig schimpans. 

Eftersom att Joey befinner sig på olika ställen så är miljön olika. I den delen av Miami som Joey befinner sig på så är miljön väldigt torr. Till och med luft ventilaktionen kan inte hindra henne från att svettas mycket. Men annars i Kalifornien så finns det mycket skog och ett varierande väder.

Språket i boken var bra men det som kunde vara lite förvirrande var när de pratade teckenspråk. Eftersom att dem inte skrev hela meningar utan bara ett par ord, men man förstod för det mesta ändå. Men det kunde även finnas några svåra ord, men när man läste meningen så förstod man vad orden betydde. 

Jag tycker att boken var jätte bra. Men från början så var den lite långtråkig eftersom att det inte hände så många saker. För då befann hon sig bara hemma och i skolan. Men annars så var boken jätte bra. Man blir lycklig av boken och så börjar man nästan gråta. Man lever sig in i boken och så är den gripande. 

Boken får 10 av 10 poäng av mig.

AV: Johanna Demirel