 |
Författare: Michael Williams
Orginaltitel: Now It's Time For Running
Utgivningsår: 2009
Boken utspelar sig i södra Afrika under Nelson Mandelas regeringstid. Boken börjar med att en 15-årig pojke vid namn Deo spelar fotboll med sina kompisar då plötsligt soldater kommer åkande in i Deos hemby Gutu.
Del 1 - Bort från Masvingo:
Deo och hans kompisar är mitt uppe i en fotbollsmatch när soldaterna just kommit till deras by. I den första jeepen sitter det en soldat med ena foten på instrumentbrädan. Han har röd basker och solglasögon på sig. Han höjer handen och jeepen stannar i ett dammoln. Dom andra soldaterna som står bakom honom tar tag i störtbågen. En av soldaterna ramlar nästan av jeepen. De andra bilarna står bakom dem. Röda Baskern kliver ut ur jeepen och går fram mot dem. Hans ansikte är som en mask. Deo lägger märke till den Röda Baskerns svarta bälte, revolvern i läderhölstret, hans tunga kängor och blänkande solglasögon. Man ser inte hans ögon. Deo ser två kopiar av sig själv i solglasögon. En liten snorunge som står där i dammet i blå shorts och en skolskjorta som en gång i tiden var vit. ''Du har en bra vänsterfot, ge mig bollen'', säger den Röda Baskern. Mannen pratar men Deo rör sig inte, han tittar på de två skrämda spegelbilderna i hans glasögon. Hans mun är öppen, han stänger den och sväljer. Plötsligt springer Pelo, en av hans kompisar fram och ger honom bollen. Det är ingen riktig fotboll, den är gjord av en påse som är hopsydd av bitar av koskinn och stoppad med hårt rullad plast. Röda Baskern kastar upp Deos boll i luften och skjuter iväg den. Bollen krymps ihop. De andra männen skrattar. Han vänder sig mot dem och de tystnar. Den där mannen förstörde Deos boll. Deo är både rädd och arg, han hade inte behövt förstöra bollen som morfar gjort till honom. Dom överger all mat, grytor med gröt, några majskolvar, tallrikar med inälvor, pumpablad, okra (olika kornslag), Svart välling uppskrapad från botten av grytan, en korg med ägg, kycklingar fastbundna längst ut på långa pinnar.
''Ner på marken'', skrek soldaterna. ''Lägg er ner! Lägg er ner!''
Deo lägger sig ner, men Dassmorfar står kvar. ''Men ni kan inte göra såhär. Presidenten skulle aldrig tillåta att ni...'', säger Dassmorfar och blir avbryten, ''Jag sa ner på marken!''Deo hör ett ohyggligt ljud, krasande ljud och han ser hur Dassmorfar faller ihop framför honom. Han ser dimmig ut i ögonen. Han försöker resa på sig och Deo försöker nå honom och säga åt honom att han ska ligga kvar, men då får han en spark av befälhavaren. Han viker ihop sig. Hans ögon blir tomma. Någon skriker. I samma ögonblick som Deo inser vem som skriker så ser han honom. Innocent, han springer skrikande rakt mot Commander Jesus med en käpp över huvudet. Han slår med käppen på befälhavarens utsträckta händer. ''Nej, Innocent, sluta!'', säger Deo. Men det är för sent. Soldaterna är redan på honom. Dom slår honom med gevärskolvarna.
Till slut slutar dom och ger sig iväg. Alla invånare dödas men Deo och Innocent överlever attacken. Deo kollar efter Innocent men hittar honom inte. Han letar efter honom och hittar honom i en brunn nere vid sjön. ''Jag ska hämta dig några kläder, snart tillbacks'', säger Deo ''Deo, glöm inte min bix-box'', säger Innocent. Deo går tillbaks till deras hydda och hämtar kläder och Innocents bix-box. Han brukar ha sin bix-box tätt intill örat och lyssna på den. Det är som en radio kan man säga. Men när batterierna tar slut så blir det ett problem. De bestämmer sig att åka från Zimbabwe till Sydafrika där en avlägsen släkting ska bo.
Efter en lång och fasansfull flykt så tar dom sig över gränsen från Zimbabwe till Sydafrika. Landet där dom ska finna arbete och trygghet. Men inget blir så som dom tänkt sig. När tragedin är ett faktum och Innocent försvinner så är kärleken till fotboll det ända Deo har kvar.
Omdöme:
Jag rekommenderar boken till alla som gillar fotboll, fast det betyder inte att ni som inte tycker om fotboll inte kommer att gilla den. Jag rekommenderar den faktiskt också till alla som vill läsa en riktigt bra bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar