Lucia

Bokrecension Lucia

Författare till boken är Cannie Möller, eftersom vi fick den i form av häfte har jag haft svårt att hitta förlaget som gett ut den och när. På ett ställe hittade jag året 1994 och förlaget Dejavu publicerings AB. 1994 hittade jag även i Botkyrka bibliotekens katalog men tyvärr inte förlag.

Lucia är en mörkhyad tjej som blivit adopterad av en svensk familj, i staden/orten där hon bor finns under tiden som boken utspelar sig mycket främlingsfientlighet. En dag på väg till skolan träffar hon Jimmy som är bästa kompis med en av dem som tycker sämst om invandrare. Jimmy och Lucia verkar vara skapta för varandra och snart brakar ett stort drama om kärlek, främlingsfientlighet och gamla relationer ut.

Jag tycker att boken om Lucia hamnar lite på minus sidan faktiskt, detta, mest p.g.a. slutet. Enligt mig får du inte göra ett sådant där slut. Om nu huvudpersonen dör kan man inte lämna för många trådar olösta, gärningsmannen t.ex. och Helen, vad hände med henne egentligen, hon var ju inte direkt oskyldig men där får vi inte veta något mer än att hon nämns för att kommit på idén med klan tåget. Sen att blanda in att Angela varit kär i Jimmy också, länge dessutom precis som Helen, löste ju inte direkt något. Möjligtvis gav det henne en sjuk anledning till alla de gånger hon gick stenhårt på Jimmy med anklagelser, men Lucia är ändå hennes syster. Jag skulle inte kunna bli arg på min bror ifall han nu fick en tjej jag gillat länge, jag skulle snarare önska honom lycka, han är ju min bror. Definitivt så skulle jag inte försöka sätta honom ur spelet genom att snacka om vad tjejen hade gjort innan hon kände honom och på så sätt hoppas på att han inte ska gilla henne längre. Lucia och Angela är ju inte biologiska syskon men de är fortfarande syskon.

Under hela boken kom det upp fler trådar som stack ut och iväg åt olika håll, det blev aldrig någon större händelse i mitten av boken, vilket gjorde den tråkig och många saker lämnades olösta, när chansen fanns för de inblandade personerna i boken att lösa olika saker valde alla att blunda för problemen. ”Kärleken är blind” brukar jag höra ibland och här stämmer det in. Men det kändes nästan överdrivet att de blundade för så där mycket och inte krävde förklaringar av varandra. Men jag ska ju inte säga att det går bra med tjejer för mig så det kanske är jag som tänker snett, men för mig så kändes det där överdrivet. När jag läste boken hoppades jag på att författaren på något sätt skulle lyckas sy ihop det hela och på så sätt visa att bara man vill så finns det alltid lösningar, men så blev inte fallet och jag undrar ifall detta verkligen borde vara en ungdomsbok. I den här åldern vi är i nu och som boken verkar vara avsedd för om jag läser på internet så är problem med kärlek och kompisar som gillar samma person och ens egna kompisar som inte gillar den man själv tycker om ett inte allt för ovanligt problem. Därför hade jag hoppats på en lösning på problemet för att visa på att även det till synes omöjliga går, denna bok ger dock en av de värsta sänkningar som kan ske.

Nu har jag låtit det hagla kritik över boken men tänker ge den lite positiva saker med. Det bästa jag kan hitta i boken är beskrivningen av vardagslivet hos personerna, det alldagliga livet är ju borttaget i för sig men på fritiden är det väldigt fint beskrivet. Det var också få långa personbeskrivningar och man kom in i boken väldigt snabbt. Boken är väldigt bra också då den utelämnar onödig fakta vilket hade kunnat gjort den ännu mera långtråkig. Men jag tycker även att boken kan vara lärande på sitt sätt, detta kanske gör så att fler människor lär sig att försöka sätta sig in i andra människors situation

Med detta som grund för en betygsättning av boken så ger jag den 2/5 inte bra men ändå inte sämst