Bokrecension

Boken Lucia är utgiven år 1994 och skriven av Cannie Möller. Den handlar väldigt mycket om rasism, kärlek och svek. Boken representerade vad rasism gör oss till och dessutom hur vissa tonåringar tänkte under moderna århundraden.


Lucia är en ängslig mörkhyad tjej som känner sig väldigt förtyckt. Problemet med henne är att hon är adopterad från ett annat land, vilket får andra folk att tycka att hon är annorlunda. Varje kväll så ber hon till gud, hon ber om att vakna på morgonen som ljushyad och kunde leva sitt normala liv. Det hon verkar sakna är kärlek och trygghet. Av en slump så träffar hon Jimmy på väg till skolan. Vid hennes första ögonblick så kände hon som om de vad gjorda för varandra. Problemet med att ha en relation med Jimmy är att han är bästa kompis med Håkan Blomm. Håkan Blomm är en utav de som inte gillar invandrare i landet Sverige. De försökte hålla deras relation i smyg, men snabbt så fick man reda på att det. Eftersom att Håkan Blomm var bästa kompis med Jimmy så upptäckte han det väldigt snabbt. Lucia blandades in i både Håkans och Jimmys privatliv och fick uppleva mycket de fick. Stora dramatiska händelser uppstod om kärlek, svek och ånger.


De viktigaste personerna är Lucia, Jimmy, Mario, Håkan och Helen. De alla dramatiskt fick boken att vända väldigt snabbt. Mario är en vanlig pojke som är utlänning. Han har bott i Sverige ganska länge, och snabbt så skaffar han ett gäng. Han kände sig säkert lite utanför, precis som Lucia. Bara att Marios gäng är de som inte gillar rasister, och protesterar emot Håkans gäng. De bråkar ganska ofta och är en stor roll i boken. Helen är en vanlig tjej som väldigt mycket vill ha uppmärksamhet. Genom att få Jimmys uppmärksamhet så gjorde hon en massa olagliga handlingar och dessutom inte alls var intelligent.

Boken är skriven år 1994, vilket måste betyda att byggnaderna måste sett annorlunda. Boken utspelar sig under hösten och vintern, vilket gör det lättare att kunna begripa boken.

Jag tycker att boken var ganska bra. Boken var mycket underhållande men ändå hade långtråkiga kapitel. Till exempel från början, så var den inte alls bra. Man satt inte fast i boken förrän Mario och Helen kom med, då blev boken spännande. Men slutet var riktigt dåligt, boken hade kunnat fortsatt en liten stund till. Man ville se hur alla sedan skulle leva deras liv, man ville se en förändring. Men författaren ville säkert att läsaren skulle besluta hur boken skulle slutat. Men annars var boken mycket bra, den blev bättre och bättre ju mer man läste så i skala ett till tio skulle jag ge boken 4. Jag rekommenderar dig att läsa den ifall du gillar drama böcker.



Av: Jonathan 8 Blå