Bokrecension 

Under en period har vi har läst en bok som heter Lucia. Boken är skriven av Cannie Möller.  Och är utgiven år 1994.

Boken handlar om Lucia, som även är titeln på boken. Lucia är en mörkhyad tjej, som är 15 år. Hon var adopterad av ett par från Sverige. Och har bott i Sverige sedan dess.

I boken får man följa med Lucia, då hon träffar en kille, som heter Jimmy. Jimmy är väldigt bra vän med den rasistiske pojken Håkan. Och Jimmy är tvungen att välja mellan Håkan eller Lucia. 

Lucia är en av huvudpersonerna i boken. Hon verkar ha väldigt många tankar om sig själv, som mörkhyad. Hon verkar inte acceptera sig själv för den hon är. När Lucia träffar Jimmy för första gången på torget, verkar hon bli alldeles förälskad i honom. 

Jimmy är en kille. Han verkar vara snäll, men verkar även ganska osäker. Han bor tillsammans med sin mamma Jenny. Samtidigt som hans pappa är ute i krig, på någon helt annan plats på jorden. 

Jimmys barndomsvän, Håkan, kallas även för Blomman. Han är en kille, som inte gillar invandrare. Håkan tycker att alla ska vara som honom, i alla fall att de ska vara anpassade efter var de befinner sig. 

Boken utspelade sig i en rasistisk förort i närheten av Stockholm under 90-talet. Detta kunde man se för att man fick läsa om Jimmys pappa och telefonnumret Jimmy ringde. När man läste boken fick man en blick på hur livet kunde vara då. Det verkade vara ganska hårt för invandrare att leva på den tiden, med tanke på att det var såpass många människor som verkade vara rasister, i alla fall enligt boken. 

Författaren hade skrivit boken på ett bra sätt, men det fanns några delar som var lite väl detaljerade. Det var delar då författaren bara beskrev saker, vilket var ganska tråkigt. Det fanns en del svåra ord, men man förstod orden om man läste hela meningen, då såg man oftast sammanhanget, och betydelsen av ordet. Annars var språket i boken bra och lätt att förstå. 

Jag tycker att boken var bra och spännande. Det hände oftast saker, som man inte hade räknat med. När jag började läsa boken trodde jag att boken var ganska tråkig. Men den blev bättre och bättre. Det var oftast intressant att läsa boken, då ville man bara fortsätta att läsa. Jag tycker att boken var lite konstig ibland. Ett exempel var att de olika karaktärerna förlät varandra jättesnabbt, och det kändes bara som att ingen brydde sig om vad som egentligen hade hänt.

Det var spännande händelser, som gjorde allt mycket roligare att läsa. Boken handlade väldigt mycket om rasism. Och man fick se hur rasister faktiskt tänkte då. Det enda som jag inte var riktigt nöjd med var slutet. Allt kom så plötsligt, och man skulle vilja få reda på mer.

Jag rekommenderar boken till de som är över 13 år, för att det fanns en del svåra ord, som var svåra att förstå. Och man fick en annan syn på hur olika människors liv kunde ha sett ut under 90-talet. 

Av: Lou Jönsson, 8 gul 